Om råttor

Precis som med andra husdjur, så vill man lära sig förstå sina råttor och interagera med dem på ett bra sätt. Råttors beteende/flockbeteende är väldigt fascinerande och det tänkte jag skriva om en annan gång, men delar jag med mig av mina tankar om interaktionen mellan råttor och andra ”familjemedlemmar”.

Råttor och människor

Råttor ÄLSKAR människor! De är väldigt sociala djur och de gillar när det händer saker, de vill ha koll på omgivningen. Det gäller att ha koll var ”deras” människor är, om läget är lugnt eller ”farligt”, om det är godis på gång eller kanske någon råtta av motsatt kön som kommer på besök (honor gillar dock sällan det om de inte löper för stunden).

Det tar ett tag att vänja sig vid hur man läser av råttor – glad och nyfiken, sjuk och ynklig eller rädd och stressad. Glad och nyfiken är ju det vanliga, så om känslan är att det avviker från normaltillståndet är det viktigt att reagera. Min uppfattning är att tamråttor sällan är aggressiva, alltså nu menar jag de med beteendeproblematik. Nästan alltid är det rädsla/ängslighet/stress som ligger bakom. Det kan vara genetiskt och/eller socialt betingat. De få gånger jag blivit biten mer allvarligt av en råtta har jag alltid kunnat förstå varför, när jag analyserat situationen i efterhand. Men av någon anledning var jag inte tillräckligt närvarande och uppmärksam i stunden, och då kan det hända att en stressad råtta biter. Jag skulle säga att det är mycket ovanligt att en frisk råtta från en erfaren råttuppfödare börjar bitas. Däremot med omplaceringar där bakgrund är okänd både avseende avel och hantering, där kan det uppstå allvarliga bitskador om man inte är försiktig. Omplaceringar med beteendeproblem ligger på ”avancerad nivå” och är inget man bör hålla på med om man inte har många års erfarenhet av många råttor. Bebisar kan däremot utforska fingrarna med sina tänder, ungefär som bebisar, valpar och kattungar gör, och detta är något helt annat.

Råttor tycker det är jättekul att leka – på deras villkor. Att retas med råttor, t.ex. skrämma dem, sticka in saker genom gallret som stör dem eller annat som kanske upplevs som ”roligt” för människor är inte okej. Kattleksaker/fjädrar och sånt är jättekul – när man leker på en öppen yta som soffa eller säng. Inte genom burgallret.

Enligt mitt synsätt använder man inte bestraffning mot råttor som är ”olydiga”. Vad gör de ”fel” – kan du korrigera situationen t.ex. ta bort/täcka för det som är lockande för råttorna? Gnager de på lister – täck för listerna eller avgränsa deras rastutrymme till en lekhage. Gnager de på böcker – se till att böcker inte ligger framme/att råttorna inte kommer upp i bokhyllan. Klättrar de upp på fönsterbänken och gräver i dina blomkrukor (som kanske har blommor som är giftiga för råttor – OBS!) – avgränsa så att de inte kan klättra upp där.

Helt enkelt – det du har framme inom räckhåll för råttorna, vill de utforska. Och vissa saker är mer spännande ur ett råttperspektiv. Det går inte att ”fya” råttor eller bestraffa dem för vissa saker och tro att de ska sluta med dem. Istället skrämmer och stressar du råttan, och påverkar er relation negativt. Man får avgränsa eller avleda och erbjuda något roligare. Det finns jättebra sätt att göra rasthagar med alla möjliga spännande kartonger, leksaker och kanske en grävlåda med tak som de får gräva hur mycket de vill i.

Råttor och barn

Jag tycker att råttor är jättebra husdjur för barn! När barnen är yngre – tillsammans med en förälder, och när barnen blir äldre och mer självständiga är det bra träning att ha ansvar för råttorna (även om föräldern räknas som huvudansvarig för ungdomar under 18 år). För yngre barn brukar hanar, som generellt är lugnare, passa bättre. I tonåren kan det vara kul att träna tricks och agility, och då kanske de lite mer livliga honorna passar bättre.

Som grundregel för alla barn <10 år tycker jag att föräldrar bör vara dem som tar ut/sätter in råttorna i buren och bär dem till soffa, rastplats el. motsvarande. Det finns exempel på råttor som blivit stressade av att små barn sticker in handen i buren när de sover, för att de tycker så mycket om råttorna. Även om en tamråtta ska kunna hantera det, så kan det gå fel om råttan sover djupt och bli väckt. Oavsett så är det en onödig stress för råttorna. Grundregel nr 2 är att betrakta burgallret som en osynlig vägg – inga fingrar eller godisbitar genom gallret. Använd burdörren istället. Detta är särskilt viktigt om det finns barn i familjen!

Vuxna råttägare gör såklart som de vill, och man kan absolut vänja råttorna vid att man petar på dem genom gallret, eller ger dem godis genom gallret. Men det är lite mer ”avancerad” nivå. Det KAN vara svårt om det finns många olika familjemedlemmar, och man kan också fundera kring vad det finns för för- och nackdelar med det.

Råttor och andra husdjur

Det är vanligt att man har både tamråttor och andra husdjur. Jag har själv hund och katt. Det är svårt att säga några generella tips, men man bör alltid tänka sig för när man utökar familjen med nya husdjur. Det rekommenderas att prata med uppfödaren om ”husdjurssituationen” hemma. T.ex. hundar som jagar gnagare kan vara lite krångligt (men jag har sett exempel på att det går), och även utekatter/stallkatter som jagar möss och råttor kan leda till en stressad miljö hemma (både för råttorna och för katten, och antagligen för människorna också).

Råttor går inte ihop med andra gnagare som kaniner, marsvin, hamstrar, möss – även om det finns exempel på sådana konstellationer, men det är inte det vanliga. Har man andra gnagare ska de som regel leva helt åtskilda från råttorna.

Det finns en del smittor som sprids mellan olika djurslag, så det kan vara något att tänka på. Ringorm (kala fläckar i pälsen) är ett sådant exempel, det förekommer bland annat hos marsvin samt i lantbruksmiljö. Beroende på vilka djurslag man har hemma/umgås med dagligen, får man fundera ut hur man håller dem åtskilda samt om någon typ av barriär behövs.

Överlag får man vara väldigt försiktig när/om man introducerar sina råttor för något annat husdjur. Även innekatter har en jakt- och lektinstinkt. Den kanske inte triggas av en gammal lugn hane på 800 g som rör sig i slow motion, men däremot små pigga råttbebisar kan det vara svårt att stå emot. Att de ska kunna umgås på ”öppen yta”, t.ex. soffa eller golv, är inte ett rimligt mål. Däremot behöver man fundera över om råttorna känner sig iakttagna/hotade i sin bur. T.ex. om katten kan klättra på buren eller har någon klätterställning nära buren – då kan man behöva åtgärda det.

När det gäller hundar finns det så många olika raser så det är svårt att säga något generellt. Det beror också på om hunden blir introducerad som valp eller som vuxen (och hur har hunden då levt under sin första tid?). Det kan vara mysigt att sitta i soffan med sin hund och ett par råttor lösa, men det finns risk att det händer tråkiga saker. Det gäller att man känner och kan läsa av sin hund bra, och detsamma gällande råttorna. Överlag rekommenderar jag stor försiktighet och att man aldrig lämnar råttor tillsammans med andra husdjur utan övervakning. Rådfråga din uppfödare eller annan djurerfaren person så att du kan få råd just för din situation.

Här nedan ser ni några foton på min whippet Noel som vuxit upp med råttor. Interaktion har skett i säng eller soffa (ej golv/rasthage/öppen yta) och alltid under övervakning. Noel är en väldigt inkännande hund och är uppfostrad utan ”jaktinslag”, han har inte heller provat lure course racing el liknande.